Min misshandel hände mitt på centrala stan, jag fick ett slag mot bakre huvudet och ramlade handlöst mot gatan då jag hörde något svagt om att jag skulle ligga och inte röra på mig det var en kvinlig röst , men jag tycktes se nått som rörde på sig där framför mig hoppande och jag tänkte nu jävlar och försökte resa på mig, men armarna orkade inte bära upp mig från marken och jag kände en varm känsla på min kind och ur ögonen, lade mig sakta ner mot marken och somnade in.

Jag vaknade upp på lasarett i motala där min dåvarande flickvän också befann sig, förstod inget bara att det kändes konstigt och jag mådde skit. Hade svårt att gå och hörde fan inget bara tjöt i hela huvudet läkaren på det sjukhuset i motala sa att det var bara trum hinnan som hade spräckts så det var ingen fara kommer ta ett tag men sen är du som ny sa han. Efter tre dagar redan så skickade dom hem mig, och det kunde ha blivit min död. Satt vid köksbordet hemma då jag märkte något lustigt så jag sa till min dåvarande tjej kolla när jag tippar huvudet så kommer det som vatten och jag hade aningar om att det inte stod rätt till, så vi ringde linköping förklarade vad som pågick, det var bara lägga sig ner på den plats jag befann mig så kommer ambulansen.

Med illfart till linköping så var det konstaterat direkt att jag hade både blödningar i huvudet och samt att hjärnvätska läckte ut genom näshålan genom en fraktur som låg nära tinningsbenet, i det ömtåliga området ligger visst en ådra eller artär som visst inte går att repera fall den skulle brista och då är det en säker död sa läkaren och tittade på mig allvarligt. Och det är det vi har sett på denna lilla tid du vart här, ja det var bara ligga still och bita hop inväntan på förbättringar, och många återvändor fram och till baka under många år, men vi hoppar fram lite så förlorade jag hörseln, tinnitus, ja nackskada och balansen var tvungen att ta död på efter ett och halvt år samt när minnet vart skadat, klart jag lider en av det, men man lär sig leva med det och man blir härdad, naturligtvis är det spelets galleri på rättegångar och försäkringbolag och försäkringskassor, brottsoffermyndigheter dom vet att du är skadad det bara invänta när du är som svagast, tiden gör så att du mattas ut och dom får dig vart dom vill även fall du tycker att du har gjort ditt bästa skiter dom i det du är en bricka i mängden och du skall kosta så lite som möjligt och boken sluts igen snyggt prydligt ställas tillbaka i bokhyllan för att aldrig öppnas igen.

Jag fick nu pension och visste fan inte vart jag skulle ta vägen eller vad jag var bra på, och dålig som fan var jag ofta skämdes för att jag vinglade när jag gick med min son och shoppade. Men idag syns inget märkbart, mer än att jag känner och är en mästare på att dölja så tycker att jag har kommit längre än vad dom trodde på linköpings klinik, vid en tillfällighet så såg jag tidningen att gärningsmannen hade fått en knodd och beloppet var ofantligt högt, han var skyldig för att inte hans son eller anhöriga skulle få lida så släppte jag fågeln fri för det han gjorde, det hade nu gått 10 år och jag kände att jag ville ha frid i själen för att fortsätta mitt egna liv, men iallafall när jag kom hem var det bara sälja av alla dess reptildjur, men efter ett tag vart det ensamt jag var tvungen att ha någon ny hobby, det vart aror och papegojor.