I mitt liv kan man säga att allt har varit som ett långt rep med uppsåt, och man måste ju greppa det någonstans. Det var nog ingen slump att jag vart tatuerare,och det kommer vi att komma till långt fram i bloggen, jag ska skriva om mig själv, och hur jag ser på saker och ting vad jag har upplevt mm, en jag tycker vi greppar repstumpen från början och sedan drar vi oss framåt, många av mina vänner säger man kan ju tro att du har levt i 150 år av allt du har vart med om, jag brukar skoja bort det. Det känner jag nog i min inre själ säger jag med ett leende. Det är min inre styrka som inte visar dom ärr jag bär, man lär sig leva med det och man hittar olika vägar för att tackla saker och ting. Men ögonen är livets spegel och i bland ser jag det själv i mina blå ögon det mörker man bär, det kommer ifatt en. Även ifall man är stark så spelar det ej någon roll det kommer när man minst anar det. Men jag är redo!